Substrat av animaliskt ursprung
Animaliska biprodukter (ABP) är material från djurriket som inte är livsmedel och som ännu inte bearbetats eller behandlats till att ingå i begreppet framställda produkter. Även livsmedel som upphört att vara livsmedel är animaliska biprodukter. Exempel på animaliska biprodukter är döda djur och biprodukter från slaktade djur. Även kommersiellt fångad fisk och rens från sådan fisk omfattas. Det gör också ull, fjädrar, äggskal, matavfall och naturgödsel. Hantering och användning av de animaliska biprodukterna regleras av EU.
Tre olika kategorier med många användningsområden
ABP delas in i olika riskkategorier. I lagstiftningen finns olika krav på hantering av ABP beroende på kategoritillhörighet, bland annat transport, behandling och användning av slutprodukt.
När du som lantbrukare tar emot biogödsel med animaliskt ursprung ska du säkerställa att du får en kopia av handelsdokument som säkrar spårbarheten.
För att få röta animaliska biprodukter krävs att biogasanläggningen är godkänd av Jordbruksverket. ABP-material som rötas i samrötningsanläggningarna är framför allt slakteriavfall, matavfall, butikers livsmedelsavfall (definieras som för detta livsmedel i ABP-lagstiftningen) samt avfall från livsmedelsindustrin som faller inom kategori 3 (lägsta smittorisk). För kategori 3-material är standardkravet hygienisering genom pastörisering (upphettning i 70 grader i 1 timme). För matavfall får nationella regler kring hygienisering tillämpas.
Samrötningsanläggningar har typiskt sett hygienisering.
Sedan mars 2026 gäller lättade regler avseende hygienisering i vissa fall. Hygienisering krävs inte om substraten enbart består av kategori 2- och 3-material i form av mjölk, mjölkbaserade produkter, mjölkderivat, råmjölk och råmjölksprodukter, liksom naturgödsel och mag- och tarminnehåll, och om Jordbruksverket inte anser att det finns risk för spridning av överförbara sjukdomar. För rötning av naturgödsel på gård tillåter Jordbruksverket också rötning av naturgödsel utan krav på godkännande. Rötresten som uppstår i båda dessa fall anses som obehandlad och hanteras på samma sätt som obehandlad naturgödsel. Om biogasanläggningen tar emot gödsel från flera gårdar och inte hygieniserar materialet, får biogödseln bara spridas på de marker som brukas av de som lämnar gödsel till anläggningen.
Myndigheternas kontroll
Jordbruksverket är kontrollmyndighet för anläggningar och återförsäljare. Länsstyrelsen är kontrollmyndighet över transporter. Kommunen är kontrollmyndighet för hanteringen av naturgödsel i primärproduktionen och generellt över användningen av organiska gödningsmedel. På Jordbruksverkets hemsida (se länkar nedan) kan du läsa mer om kontroll av verksamhet med animaliska biprodukter.